I juni i år kom en ny version av itil (version 3). Några av mina reflektioner kring nya versionen är att en del luckor som fanns i tidigare version har tätats vilket är positivt men innehåller egentligen inte något nytt, lite kejsarens nya kläder över det hela.

Några av de delar (luckor) som många har frågat kring gällande den tidigare versionen är bland annat:

- Driftsättning (omfattas nu av transition) tydliggörande av gränssnittet mellan projekt och drift.
- Kontinuerlig förbättring – har många bortsett från och därför bra att det nu lyfts fram.
- Tjänstedesign – tjänsteorientering förutsätter tjänstedefiniering.

Inget av ovanstående är något nytt – om man har satt sig ner med tidigare version och omvandlat teori till praktik och därmed också identifierat de luckor som fanns (flertal finns fortfarande) och täppt till dessa för att ”få ihop det”. Nya versionen tydliggör än mer än den tidigare att ”itil-konsulter” måste ha management kompetens och inte som det är ofta är idag är lika med installera och konfigurera en teknisk lösning.

Itil har börjat åka ner på ”hype kurvan” och ramverket cobit börjar ta sig upp. Det är också uppenbart att cobit har funnits med i bilden för nya itil versionen inte minst cykeln från strategi till kontinuerlig förbättring. Andra delar är begreppen värde och risk som genomsyrar cobit, men tyvärr inte i itil tankemässigt utan enbart i form av användning av de begreppen. Itil sätts inte in i sitt sammanhang ur ett helhetsperspektiv (vilket flertal aktörer på marknaden gör gällande – att itil är helheten fastän det inte är det). Till skillnad från cobit där helhetsperspektivet finns och där det framgår mycket tydligt hur och var bland annat itil kan komma in i sammanhanget.

Itil v3 ska vara ”nyckeln till affärsnytta” men det är det inte. Nya versionen av itil är på detta området inte bättre än den förra. Faktum är att budskapet är tvärs emot samverkan mellan affär och IT bland annat genom att hävda att IT-verksamheten ensamt ansvarar för risk och värde. Här fortsätter itil på samma spår som tidigare – allt ansvar läggs enbart på IT-verksamheten.

Dokumentationen består av fem böcker varav ”Service Strategy” är den första i ”cykeln”och den kan summeras med det citat som inleder den: ”How do you become not optional?”. Budskapet och hela syftet med service management är (enligt boken) att om man inte tillämpar det så blir man av med jobbet – eftersom det annars blir outsourcing. Det innebär att service management enbart drivs av IT-personalens vilja att behålla sina jobb – inte för företagets bästa.

Itil har ofta marknadsförts som ”best practise” baserat på 1000-tals företags erfarenheter och min förhoppning i och med den nya versionen var att dessa skulle vara delaktiga i nya versionen. Så är inte fallet utan åter igen är det övervägande konsult- och verktygsföretag som återfinns både bland författare och granskare.

Itil är inte och har aldrig varit ”out-of the-box” färdigt att tillämpa – den nya versionen kräver lika mycket insats som tidigare även om en del aktörer hävdar annat. Risken finns att konsulter enbart lyfter fram vissa delar precis som med förra versionen då det var mest fokus på ”service support” delen.

Summering: Itil är fortsatt bra som idébank och man ska fortfarande ha både kritiskt och analytiskt öra och öga – som i så många andra sammanhang.

Angelica Haverblad

Dela med andra:

Trackback URI | Kommentars RSS